Efter att Tyskland hade ockuperat Norge och Danmark 1940 hade den svenska marinen i juni 1941, lagt en minering på svenskt territorialvatten utanför den öländska orten Össby på sydöstra Öland – en minering som skulle komma att kräva flera tyska och svenska liv – och man befarade nu att Sverige kunde bli nästa offer. Det troliga var då att Tyskland skulle landsätta trupper och utrustning i Böda bukten för att använda Öland som bas för attack mot fastlandet.
Eftersom området omkring Föra på norra Öland va
r ett vattensjukt område kom chefen för Ölands försvar majoren Nils Hallström och kaptenen vid ingenjörsbataljonen Raoul Thörnblad på idén att bygga ett 5 kilometer lång dike tvärs över Öland, mellan Djupvik på västsidan till Vässby på östsidan, och sätta hela området under vatten för att därigenom hindra tyskarna att komma vidare söderut.
Projektet som döptes till ”Föralinjen” startades sommaren 1941 då bönderna i området anställdes och soldater kallades in för att gräva diken. Man anlade fördämningar och byggde pumphus för de väldiga pumpar som tillsammans med vindmöllor skulle fylla upp hela området med vatten.
Det visade sig att vattnet som pumpades upp snabbt försvann i den vattensjuka marken och att arbetet gick långsamt och drog betydligt mera kostnader än planerat. När sedan majoren Nils Hallström förflyttades och strax därpå avled, samtidigt som hela projektet ifrågasattes, ställdes Raoul Thörnblad som ensam ansvarig inför krigsrätt där han dock blev frikänd.
Vallarna efter det uppgrävda diket finns kvar idag liksom en av fördämningarna och även rester av pumphuset på stranden vid Stenkustens hamn utanför Djupvik på den västra sidan.
BoÖrjans blogg 